Esarosa

Finns få saker här i världen som kan framkalla så enormt starka känslor hos mig som VARGEN.
Har alltid kännt starkt för detta vackra djur.
Hur någon kan vilja skada och döda denna magnifika varelse går över mitt förstånd.
Men jag antar att om jag kan känna så starkt för vargen, så måste någon kunna känna samma starka känslor mot vargen... eller hur?
Jag har svårt att ens disskutera saken med någon som är emot vargen.
Jag blir så förbannat upprörd, arg, ledsen, pissed off helt enkelt.
Vargfrågan berör.
Många som man pratar med fnyser och kommer med något som "lätt för dig att säga, du bor inte mitt i det" när man disskuterar vargens vara eller icke vara, när jag då svarar att jag är född och uppvuxen i Dalarna, där vi har gott om varg, om man nu ens kan säga det med det varbeståndet som finns idag, så blir de inte så sturska längre.

Idag inleddes vargjakten.
De har fått tillstånd att skjuta 20 vargar.
Jag törs inte ens gissa hur många jägare som gett sig ut i skogen idag, ivriga, förväntansfulla....
Jag tycker det är skrämmande att några aktivister för vargen också ger sig ut i skogen.
För att störa, och skrämma bort vargen.
Jag förstår dem. Jag skulle också vilja ge mig ut och skrika högt att de ska ge sig av, gömma sig, fly för sina liv.
Men förnuftet tar överhanden.
Det kan bli farligt.
Beväpnade jägare som möter aktivister, som förmodligen är ganska hatiska och aggresiva.
Jag bara hoppas på det bästa. Att ingen människa kommer till skada.
Hade jag fått bestämma så skulle inte heller några vargar komma till skada.
Men oddsen för DET ser inte så bra ut.

Jag tycker ändå det är märkligt.
Så många som protesterar och kämpar för att vargen ska få leva, ändå verkar ingen höra oss.
Jag trodde vi levde i demokrati.
Där folket har rätt att göra sin röst hörd.
Jag börjar tro att jag har fel...


Det gör mig ledsen, arg och frustrerad.
Jag känner mig så hjälplös!

Detta klippet är tillägnat vargen, och ni som kämpar för dess överlevnad!
 

Så älskad och så hatad....