Esarosa

Börjar i söndags.
Kursstart på tävlingslydnad klass 1 för mig och Troja.
Missade 2/3 av den då jag slutade 10.15 och kursen började 9.30-11.45.
Men kändes som att det inte gjorde så mycket, de hade haft genomgång av momenten, vad kursen ska handla om osv, inget jag inte redan visste om.
Insåg väldigt snabbt att det nog faktiskt bara är jag och T som tränat inför tävling tidigare, resten av gänget var alldeles nya inom det. Men då vi har tre instruktörer så oroar jag mig inte över att vi inte får den hjälp vi behöver.
Verkar vara ett trevligt och glatt gäng, de flesta hade gått vardagslydnad ihop så de kände varandra de enda nya var vi och en tjej med en schäfer. Sen hade vi en labrador, en flat, en pudel och en vad jag tror var en pincher. Alla svarta, även schäfern var mörk....:)
Troja var väldigt nyfiken på de andra och hade en aning svårt att koncentrera sig ordentligt, inga konstigheter med det. Vi fick skriva på en lapp vad målet med kursen var för oss. Deras mål är att vi ska vara startklara för 1an i december då de har en officiell tävling här.
Mitt svar på det blev att vi ska vara klara för tävling i oktober ;o)
Instruktörerna skrattade lite när jag sa det, är ju oktober väldigt snart.
Men jag tror absolut inte att det är omöjligt och även om vi inte är 100% klara till den tävlingen i oktober tror jag ta mig sjutton att vi startar ändå bara för att få lite tävlingserfarenhet =)
Det är inte hela världen om det inte går bra på vår första tävling! T skiter fullständigt i mattes nerver också så det tror jag bara är en nyttig erfarenhet för oss.
Instruktörerna blev för övrigt ganska impade av hennes fotgående... ;o)

Direkt när kursen var slut åkte vi hem, packade bilen och åkte ut till Fårö igen!! <3
Blev glatt mottagna av gänget där; Pontus, Marcus och Nadja.
På kvällen drack vi lite öl, tjattrade och hade allmänt trevligt.
Vi satt uppe på loftet där Marcus bor. Mange fick för sig att hundarna också skulle upp.... Trappen upp är brant!
Ganska stort mellan trappstegen, och bara luft emellan, inget täckt... som en stor stege nästan.
Om hundarna hade problem att ta sig upp?? Icke!
När det var dags att ta sig ner..?
Troja inga problem, men av säkerhetsskäl gick M med i trappen och höll i halsbandet. Samma sak med Storm. Och med Beya. Riki däremot tyckte inte att det var kull alls. Så husse fick bära ner sin modiga akita på 40kg för trappen *fniss*
Vi tog in hundarna i stugan.
Så fick Mange försig att vi skulle gå till stranden... En låååååååååång sandstrand.
Okej sa jag. Så mitt i natten travade vi två ner till la playa.
Att hitta dit i kolsvarta mörkret mitt i natta var inte det enklaste. Vi går på en liten stig med skog på sidorna XD
Men fram kom vi. Satte oss på stranden och bara lyssnade på vågorna. Så avslappnande!
Så fick då lilla jag för mig att det skulle vara ganska festligt med ett nattligt nakendopp i the big blue ;o)
På något vis lyckades jag få M att tro att det var en utmaning att han inte vågade så sagt och gjort! Blev ett nattligt havsbad! Var inte så varmt om jag säger så.... Men kul hade vi, speciellt på hemvägen men det är en annan historia ;o)

Dagen efter var det meningen att grabbarna skulle fiska och jag och Nadja ta hundarna på långpromenad. Men Nadja var tvungen att åka in till staden på lite ärenden. Så jag skjutsade ut boysen till sjön och drog sedan vidare ut till raukarna med hundarna!
Ganska häftigt att se faktiskt. Hundarna var i himlen, massa terräng att gå i, havet bara en liten bit ifrån.... Troja var nog i sjunde himlen, SÅ mycket stora stenar att klättra på!!!! <3
Hade gnagande i bakhuvudet att det måste vara ett perfekt tillhåll för ormar.... Massor med solvarma stenar..
Efter att ha gått bara en liten bit började vi känna av värmen, hundarna flåsade ganska rejält. För att vara så öppet som det faktiskt är där måste jag säga att det var ovanligt vindstilla. Kom någon enstaka halvhjärtad vindpust någon gång ibland.
Så jag tänkte att vi går väl ner till havet så hundarna får svalka av sig.
Just där var det väldigt mycket sten innan havet (vid havet också för den delen..) och bara en 10-20m innan vi kommit ner hör jag hur det väser till. Storm hoppar åt sidan och då får jag se den största huggorm jag någonsin sett, snabbt ringla ifrån oss!!
Jag var väldigt glad att S reagerade som hon gjorde, i vanliga fall kastar hon sig framåt för att undersöka saker. Gjorde hon i och för sig nu också men inte förrän efter hon hoppat åt sidan, så jag hann hålla tillbaka henne.
Tror ni jag fortsatte ner till havet? Nope.
Fortsatte att följa vägen längre bort sedan kom vi fram till ett betydligt bättre ställe att släppa ner hundarna till vattnet.
Hundarna var ganska trötta när vi kom tillbaka till bilen.
Körde "hem" dem och gjorde sedan grabbarna sällskap med fisket.
Var ute i några timmar, jag fick bara två små aborrar som fick åka i vattnet igen, men pojkarna hade fångat riktigt fina aborrar så på kvällen blev det aborre till middag *mums*

Imorse gick jag och Mange ner till stranden igen med hundarna och lät dem springa av sig lite. Så här års är det så gott som folktomt där.
Nu är vi hemma i Eskelhem igen, M jobbar, imorgon jobbar jag, sen på torsdag är det dags för kurs igen!

Fullt ös medvetslös!!


T är inte rädd för höjder =)






Finaste <3


T laddade järnet för att komma ikapp....=)


Och så svalkar man av sig lite...


Sen full fart igen!


Storm får sig en omgång av tjejerna..


Soffhäng ;o)