Esarosa

Har längtat efter vänner och familj ett tag nu.
Så, jag bestämde mig för att det var dags att ta sig hemåt Bååååålänge en vända.
Hade ju en del grejor kvar där också.
Sagt och gjort.
Tog släp med och for över havet med Troja och Storm i släptåg!
Och vilken resa det blev dit!
Nere på hamnen i Visby höll vi på att blåsa bort när vi väntade på att få åka ombord på färjan.
Rastade hundarna och jag och T lyfte nästan från marken av vindarna! Storm däremot rubbar man inte så lätt ;o)
Jag trodde faktiskt inte ens att färjan skulle avgå pga blåsten.
Men det gjorde den!
Redan innan vi hunnut ut ur hamnen gungade det på rejält!
När vi kom ut på öppet hav blev det ännu värre!
Första gången i mitt liv som jag känt av sjösjuka!!!!
Att sitta och blunda var det enda jag kunde göra för att inte bli illamående.....
I mitt stilla sinne undrade jag hur sjutton det gick för hundarna som satt kvar i bilen..
Fick veta att vågorna var 2.5m höga och det blåste 22-23m/s!!!!
Efter en timma fick vi gå ner och kika till djuren.
De brydde sig ingenting utan var helnöjda med sina märgben =)
Framme i Nynäshamn kom nästa chock.
S.N.Ö!!!!!!!!
Och jag hade sommardäck.
Gick i alla fall bra hela vägen "hem".

Plockade upp syrran och Jonathan. Sprang på mormor på rätt pris.
Hem till mammi och pappi!
Sen kom även lillebror och Annelie med deras underbart gulliga skitunge Lova!! =)
OJ vad hon hade växt!!
Saknar er!!!!! <3
Sov hos syseryster första natten.
Både jag och hundarna däckade av TOTALT.
På lördagen var vi på kupolen en vända.
Inget jag saknar...
Sen hem till världens bästa Malin och min goaste skitunge WILMA!!! <3
Åh vad jag saknar dem!!!
När jag kom fram stod de på trappen och väntade.
Wilma skiner upp som en sol när jag kliver ur bilen, jag sprang fram och hon mötte mig med öppna armar och kramade mig så hårt en 4.5-åring kan göra.
Då kom tårarna.
Jag och Malin stod där och bölade och kramades och Wilma bara strålade av lycka!
Blev en riktig myskväll där vi kastade ut Tomas på soffan så vi tjejer fick ta dubbelsängen =)
Man blir ganska rörd när ett litet barn säger att "Jag vill att Lisa flyttar hem till sverige igen och bor här för alltid"...
Älskade unge!!!!! <3
Var tungt att säga hej då till dem...

På söndag morgon åkte jag ut till päronen igen för att lasta släpet.
På em for jag vidare till Vad (utanför fagersta) för att hälsa på min alldeles egen LillFiz och Mr.Fixalot!!
Hur sjutton jag överlevt så länge utan Fia är för mig ett mysterium.
Vi hör ju ihop!
Du betyder alldeles för mycket för mig för att försvinna ur mitt liv!
Min knasboll <3

Hundarna skötte sig hur bra som helst hela resan!
Troja tror jag led av lite seperationsångest och hemlängtan.
Storm är alltid lika glad =)
Någon som led av hemlängan var JAG!
Trots att jag saknat alla och att det var awesome att träffa alla så längtade jag hem till min ö, mina hundar och världens bästa sambo =) <3