Esarosa

Idag var husse så snäll att jag fick behålla volvon hemma!
Då passar man på att stuva in hela flocken i bilen och åker till skogen.
Det är ett av våra absoluta favoritställen här på jorden.
Frågar man Beya om man ska åka till skogen ocd dessutom lägger in spåra så blir det ett himla liv!! =)

Sagt och gjort!
När vi kom fram så fick hundarna vänta i bilen medan matte la varsitt spår till dem!
När alla spår var lagda så tog vi en kort promenad.
Men ingen av dem hade riktigt tid att göra några behov.
De visste att det var något speciellt på gång =)

Först ut var Storm!
Hennes spår gick på relativt öppen mark men med högt gräs och snår och buskar, började rakt och avslutades med en lång böj åt vänster.
Hon har ju inte spårat särskilt mycket och jag hade ganska roligt åt henne i spåret...
Hon for iväg som skjuten ur en kanon, hoppade kors och tvärs, fullt ös, ur spår, i spår and so on....!!
Jag lät henne hållas, hon höll sig ju ikring spåret hela tiden även om det var ganska slarvigt.
Nu gör det inte så mycket, vill få upp glädjen att spåra och jag vill lägga mig i så lite som möjligt när hunden jobbar.
Och hon hittade spårslutet utan problem =)

Sen var det Rikiboy!!!
Han brukar inte ha överdrivet stort intresse för själva spåret, men jag har gett mig 17 på att väcka det till liv.
Idag imponerade han på mig.
Han tog spåret men är lättdistraherad så jag fick påminna honom flertalet gånger vad vi var där för.
Och när man påminner honom så kör han ner nosen och jobbar på riktigt fint!
Tror faktiskt han börjar tycka det är ganska roligt.

Sen var det Trojas tur.
Mer spårsäker hund har jag hitills inte sett.
Hon går exakt i spårkärnan, hamnar hon utanför visar hon det tydligt genom att lyfta huvudet, ringar lite, tills hon hittar rätt igen, och så iväg! Dock är det ytterst sällan som hon tappar spåret.
Idag tänkte jag testa något nytt med henne.
Jag har haft svårt att få henne att markera spårapporterna då hon helt enkelt inte finner dem intressanta.
Så idag började jag med att först lägga en tennisboll.
Det resluterade i en tvärnit i spåret och Trojas min sa tydligt; vad nu?! En BOLL i mitt spår?! Yeeeey!!! ;o)
Så fort hon markerade att hon sett den berömde jag jättemycket och belönade med godis.
Sen fortsatte vi spåret.
Nästa gång hade jag lagt hennes älskade pipgummiboll!!
Tvärnit även där, med en massa godis, klappar och beröm till belöning.
Släppte henne på spåret igen.
Nu kom vi till min lilla test...
I vanliga fall går hon raka vägen förbi de riktiga apporterna.
Men jag tänkte att om det först fanns två bollar som hon markerade, så kanske hon skulle markera även det trejde föremålet i spåret som var; just det... en spårapport!!
Min plan FUNGERADE!!!!
Hon studsade först över den, för att i nästa sekund tvärnita för att se vad det var som låg i hennes spår!!
Gissa om hon fick massa beröm?!?! =)=)=)
Sen var det inte mycket kvar av spåret.

Och så Beyas tur.
För henne visste jag redan att det skulle bli lite knepigt.
När jag la spåret studsade nämligen en hare upp rakt framför näsan på mig, mitt i spåret...!!
Vi som känner Beyabus vet att hon har ganska stor jaktlust i sig... färska harspår är svåra att motstå...
När vi kom till det kritiska stället i spåret iakttog jag henne mycket noga.
Hon gick på bra i spåret och när hon fick vittringen av haren tog det tvärt stopp, jag sa lågt "spåra" och till min stora förvåning struntade hon i viltet och fortsatte i spåret!!!
Matte stolt!
Däremot missade hon en av apporterna, men det gjorde inte mig så mycket när hon var så duktig innan =)

På hemvägen var det luuuuungt i bilen.
Storm sov i passagerarsätet bredvid mig och de andra tre låg ner allihopa bak.
Så ikväll känner vi oss ganska så nöjda =)