R.I.P
I måndags skulle jag egentligen ha jobbat, men kände mig inte riktigt pigg så jag valde att sjukskriva mig.
Jag är ruskigt glad att jag gjorde det med tanke på vad som sedan hände......
Jag vet inte om jag har nämnt mina katter här i bloggen..?
Hur som helst så har, eller kanske bör säga hade, jag två katter.
Riki är ingen kat älskare så vi har varit tvugna att hålla dem separerade när han varit här. Jag har länge letat efter ett nytt hem åt katterna och annonserat och frågat varenda människa jag känner (jaaa...även määnniskor jag inte känner..) om någon vet någon som kan ha ett bra hem. Utan resultat.
Tidigt tidigt i tisdags morse hände det jag fruktat för... jag vaknar av ett fasligt liv i vardagsrummet. Vi hade stängt av med kompostgaller i hallen och till sovrummet så Storm och Troja sov vid oss, och Riki och Beya i vardagsrummet/hallen..
Min första tanke var att shit, Storm har tagit sig ut!
Jag rusar upp ur sängen, konstaterar att det första gallret står kvar, andas ut när jag inser att Storm inte smitit ut, i nästa sekund blir jag iskall när jag ser att dörren till toaletten, där katterna brukar vara över natten, är öppen!
Jag slängde undan första gallret, sprang rakt igenom det andra och ser Riki stå med en av katterna mer eller mindre i munnen...!
Fick tag på Riki, tror att jag skrek något, Mange kom efter och tar Riki och mer eller mindre kastar honom på golvet, ser inte vad mer som händer där inne sen, vet att jag sa till Mange att jag måste leta reda på katterna. "Katterna?" säger han. Han hade inte uppfattat vad som hänt.
Jag gick in i sovrummet och hittar båda katterna under sängen. Ser på Tyson att något inte står rätt till då han ligger väldigt stilla på sidan. Jag tar fram honom och börjar kolla igenom honom. Först hittar jag ingenting, mer än att han har alldeles som ett skrapsår där det fattas päls på ena sidan. Sedan kände jag igenom benen. När jag kom till vänster bakben var jag nog ganska när att kräkas, kände hur det gjorde ont i hela mig. Det bara krasade. Och min modiga lilla katt bara tittar lugnt på mig, ger inte ifrån sig ett ljud eller någon protest <3
Det var bara att ringa in till veterinären.
Bestämde mig att båda mina älskade katter skulle få somna in tillsammans.
De har levt ihop hela sitt liv och sover gärna tätt tätt ihop. Så det kändes inte mer än rätt att låta dem somna in tillsammans...
Inget lätt beslut, men så här i efterhand känns det ändå ganska bra. Har dock ångest att det skulle gå så illa att min Tyson skulle bli skadad.
De var så duktiga vid veterinären, lugna och snälla. Jag tror att de visste.
De ligger nu begravda hos mina föräldrar på landet, tillsammans givetvis.
Och jag vet, jag vet att var de än befinner sig nu, så har de det bra....<3<3<3
Vi ses på andra sidan regnbågsbron...
Jag vet, att hade jag inte varit hemma, så hade jag skyllt det som hände på Mange. Nu vet jag att katterna förmodligen klättrat på handdukarna som satt på dörren, landat på handtaget så dörren gått upp.. en ren olyckhändelse.
Jag hyser inget agg mot Riki heller. Det var hans instinkter som slog till.
Han är inget monster.
Åh så ledsen jag blir när jag läser detta. Förstår helt hur du känner det eller ni rättare sagt. Inte roligt alls när olyckan drabbar ens nära och kära 4fotade vänner. Tänker på er. Kram
Tack Yammi, det värmer!
Lider med er.
/Annicka
Tänker på er.
Tyvärr urhundarna i ett nötskal.. Håller på att träna Elvis i anti-jakten nu men en kanin har redan korsat hans väg. Så synd att dina älskade katter fick sluta sina liv på det här sättet, men vad gör man inte för kärleken? R.I.P T och T
