R.I.P lilla räv....

Glömde ju säga det sist. I tisdags åkte vi ut till mina föräldrar för att lämna en sak. Vi tog skogsvägen dit. Nästan framme ser jag något som rör på sig i skoterspåret på sidan av vägen. Tittar och ser ett litet rävhuvud sticka upp. "-Näää en RÄV!!!" ropar jag, för att i nästa sekund ropa till Mange att stanna bilen. Räven hade dragit sig ut på vägen bakom bilen och jag såg då att bakdelen på den stackars lilla varelsen bara släpade efter.
Vi hoppade ur bilen och jag ringde min pappa som är jägare, men han var så klart på jobbet och sa åt mig at ringa polisen så de fick skicka någon att få slut på lidandet...
Hann dock inte ringa dit innan det kom en till bil,en man hoppar ur och frågar om vi har en hammare eller något liknande. Nej det hade vi inte. Han letar i sin bil och kommer springades med ett järnrör, säger åt Mange att dra ut räven ur skogen, den hade fortsatt släpa sig fram och nått skogsbrynet på andra sidan. Där hade jag sett nog, satt mig i bilen och pratade med hundarna. Hörde ändå de dova ljuden av slagen med ett metallrör mot en liten liten räv.....
Men inser att det trots allt var det bästa i situationen för räven. En förlamad räv klarar sig inte i det vilda, den söker sig till en trygg plats och skulle med all sannolikhet dött en långsam död där den svälter och dras med plågorna av sina skador.
Jag önskar bara att den hade dött omedelbart efter skadan. Så den sluppit lida. Vem vet hur länge den kämpat sig fram? Tydligen var den sidan som släpat i marken alldeles stelfrusen så det är inte alls omöjligt att den blivit påkörd (mest troligt att det var det som hänt) kvällen/natten/gryning innan... den hade nog släpat sig fram ganska långt. En riktig kämpe!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0